Familjen Svedmyr-Rasmark

Nu har vi lämnat Nya Zeeland. Familjen är sammanlagt ca 16 cm längre än när vi kom, packningen totalt 50 kg tyngre (varav halva vikten utgörs av Prof. Brian Andersons tegelsten till barnanestesibok), vi är sex år äldre, har ökat fyra skostorlekar och vissa av oss är lite rynkigare.

Vi gör ett kort stopp i Australien på vägen hem mot Sverige. Pga cyklonen Gabrielle var det flygkaos dagarna innan vi åkte men vi hade tur och blev bara ett par timmar försenade. Just nu är vi i Sydney. Vi bor väldigt bekvämt och sällsynt centralt i gamla arbetarbostäder i The Rocks.

Det är Pridefestival och hela stan är pyntad i regnbågens alla färger. Operahuset också såklart. Anders och jag såg en fantastisk burlesque-drag-queer-opera i lördags. Duktiga sångare, kända operastycken och precis så mycket paljetter och lösögonfransar som man förväntar sig. Värden Reuben Kaye levererade och det var länge sedan vi skrattade så mycket.

Operahuset ritades av en dansk arkitekt, Jørn Utzon, och började byggas 1959. Taken täcks av 1 056 000 ljusa kakelplattor som är tillverkade i en av Höganäs ABs fabriker, gjorda av lera bruten kring Ekeby i Skåne,

Vi har varit flitiga turister och promenerat över Harbour Bridge, fotat oss framför Operahuset, strosat i Botaniska trädgården, badat på Bondi Beach och besökt Australia Museum. Vi har ätit krokodil- och kängurupizza. Sydney är en väldigt fotogenisk stad och det är svårt att bara välja några foton. Precis som i Auckland står gamla charmiga tegelbyggnader sida vid sida med blanka skyskrapor.

Vi har också besökt Taronga Zoo (ni vet djurparken där lejonen rymde) och tittat på koalor, kängurur, vombater, quakkor, giftormar och en massa annat. Det var närmare 30 grader varmt och de flesta djuren låg platt i skuggan. Vi hade i ärlighetens namn helst gjort detsamma.

På Manly Cove Beach fanns hajnät. Eftersom ingen i Sydney dött i en hajattack sedan 1963 tog vi risken och badade utanför nätet.

Imorgon lämnar vi Sydney för en liten rundtur i New South Wales.