Familjen Svedmyr-Rasmark

Det har varit Labour Day vilket betyder långhelg. Väderprognosen var bra så vi passade på att köra ner till Egmont National Park. Kolla gärna satellitbilden på Google Maps, ser helfestligt ut! Parken är nästan cirkulär och omgiven av jordbruksmark vilken ger en tydligt markerad gräns som ni kan se på bilderna nedan. Den har funnits sedan år 1900 och i dess mitt tronar vulkanen Taranaki, 2.518 meter hög. År 1755 hade vulkanen senast ett utbrott och enligt forskare är det tydligen hög tid för ett nytt. Strax söder om Mt. Taranaki ligger systervulkanen Fanthams Peak, 1.966 meter hög.

Parken ligger på västkusten vilket gör att det regnar väldigt mycket över berget. Längst ned kring bergets fot växte lummig, mossig regnskog med snirkliga rötter som liksom ville fånga ens fötter.

Målet var Fantham Peak. Ju högre vi kom desto mindre växtlighet och den sista biten växte absolut ingenting, marken bestod bara av löst grus och stenar. Mycket runda små lätta lavaklumpar och det kändes ungefär som att försöka bestiga ett berg av leca-kulor, man bara kasade ner så fort man tog ett steg. Morgan knotade en del i början när det var tillrättalagt och lättgått men ju brantare det blev desto roligare tyckte han att det var och mot slutet var han hela tiden långt före oss andra.
Vädret var klart och vi kunde se Mt. Ruapehu med sin snöklädda topp vid horisonten.

https://videopress.com/v/MCCelWrN?resizeToParent=true&cover=true&posterUrl=https%3A%2F%2Fvideos.files.wordpress.com%2FMCCelWrN%2Fimg_9647_mp4_std.original.jpg&preloadContent=metadata&useAverageColor=true

https://videopress.com/v/n5bbYF9j?resizeToParent=true&cover=true&posterUrl=https%3A%2F%2Fvideos.files.wordpress.com%2Fn5bbYF9j%2Fimg_9711_mp4_std.original.jpg&preloadContent=metadata&useAverageColor=true

Vi bodde i nationalparken i en trevlig DOC-stuga (Department Of Conservation) som troligen var byggd på 70-talet. Bastukänsla i hela byggnaden, våningssängar och kommunalt kök med trevligt sällskap av vandringsentusiastiska rumäner.

På vägen hem tog vi The Forgotten World Highway, en mycket slingrig och ganska långsam, men väldigt vacker väg. Även om det kanske är en biologisk öken så är de kuperade beteslandskapen fina.

Man passerar genom republiken Whangamomona som utropade sig till republik den 1a november 1989. Läs gärna t.ex om presidenterna på Wikipedia, republikens andra president verkar ha varit en get.

https://en.wikipedia.org/wiki/Whangamōmona: Egmont National Park