Sista delen av vår husbilsresa på Sydön var lika bra som början. Efter att ha laddat med lyxglass och praliner i Wanaka åkte vi ut till Mt Aspiring National Park och vandrade Rob Roy Glacier Trek, en halvdagsvandring som börjar i beteshagar, klättrar upp genom en skogsbeklädd bergssida och slutar uppe vid Rob Roy Glacier. Vädret var fint och trots att våren var långt kommen såg vi ända några små laviner på avstånd.


Mellan de maffiga bergen går tusen och åter tusen får och kor och betar i dalarna. Kött är nästan det enda livsmedel här som är någorlunda billigt och man förstår varför.


Sedan styrde vi kosan norrut mot Kaikoura som är en liten mysig stad på östkusten. Här jagades val ända in på 60-talet. Det mesta kretsar fortfarande kring havet men nu med fokus på levande djur och turister.
Vi åkte på valsafari och fick se kaskelothannen Mati Mati. Kaskeloterna har alla olika stjärtfenor som guiderna känner igen. De kan dyka i upp till en timme och jagar på mellan 1000-2000 meters djup. Sedan kommer de upp, ligger vid ytan och andas i 10-15 min, innan de dyker ner igen. Vi hann se honom två gånger.


Mellan kaskelotens två dyk passerade vi hundratals Dusky dolphins. De har en väldigt vacker teckning och är som de flesta delfiner lekfulla. Det var visst parningssäsong och de var lite extra spralliga.


En liten kajaktur hann vi klämma in också. I lä bakom Kaikoura-halvön var havet lugnt.




Men nästan roligare än allt det andra var att promenera runt i en av sälkolonierna på halvöns udde. De brydde sig inte mycket om oss utan låg mest och solade. Nya Zeeländsk pälssäl, som egentligen ser mer ut som sjölejon, ligger som strösslade längs kusten. De har så roliga saker för sig och kutarna är sååååå söta. Vad vi inte visste var ett de luktar illa, riktigt illa. Hur kan djur som badar flera timmar om dagen stinka så? Här ska ni få se dem men utan att behöva uthärda doften.

En fin grej med husbil är att man kan stå långt utanför städerna där natthimlens alla stjärnor syns så mycket bättre.
Nu är husbilen återlämnat och vi är tillbaka i vardagslunken.

Lämna ett svar till Irina Tomescu Avbryt svar