Familjen Svedmyr-Rasmark

Morgan och jag (mamma Kiki) sitter åter i karantän. Fast den här gången är det självvalt. När pojkarna fyller år brukar vi ge dem en mammautflykt och en pappautflykt för att få chansen att göra nåt kul ihop på tu man hand. Som årets mammautflykt önskande sig Morgan MIQ – Managed Isolation Quarantine (sån där övervakad hotellkarantän som vi satt i innan vi släpptes lös i landet, om ni minns de första inläggen).

Först lät det helknäppt men om man ser på det ur Morgans perspektiv blir det självklart. Tänk er en ostressad tillvaro där föräldrarna hinner spela kort och mysa, att ha närmast obegränsad skärmtid, att få välja frukost, lunch och middag själv, att få läsk och efterrätt varje kväll och att tillvaron är i princip helt kravlös med sovmorgon varje morgon. I ärlighetens namn gillade jag också karantänen ganska mycket. Åtminstone de första dagarna….

Så nu har vi checkat in på en hotell i centrala Auckland och försöker återskapa MIQ. Morgan blev lite besviken när jag sa att det inte var rimligt att stanna i tio nätter, vi får får nöja oss med två. Så nu sitter vi här och snaskar på rummet, spelar spel och kollar på massa film.

Det fina med en självvald karantän är ju att man inte måste isolera sig helt. Man kan ju t.ex gå ner och smaka sig igenom hela hotelfrukostbuffén.

Eller gå till Albert Park och rasta sig lite.

Lite frukostdramatisk blev det nyss. Ni vet hur det ibland på hotell finns en sån där stor industriell löpande-band-brödrost. När det gör det brukar jag värma mina croissanter i den, smakar ju som nybakat då. Glad i hågen lassade jag in en mini-pain au chocolate och en mini-croissant. Den förstnämnda seglade igenom gyllenbrun men den sistnämnda fastnade i den alltför låga grillen och började brinna. Så dagens visdomsord är: Glöm inte att kontrollera höjden i din brödgrill!