Från bergiga områden i Slovenien till ännu bergigare områden i Italien. Vi hamnade lite av en slump i Sexten/Sesto, en by på gränsen till naturreservatet Tre Cime i norra Italien. Faunan dominerades av till synes välbärgade solbrända pensionärer som i flockar spatserade runt med gåstavar på dagarna och, likt gnuer kring ett vattenhål, flockades kring serveringar med aperol spritz på kvällarna.
Restaurangerna (Hütte/Rifugio) låg på bekvämt avstånd från varandra längs vandringslederna. En iskall radler och en tallrik pasta var aldrig mer än ett par kilometer bort. När vi blir pensionärer ser vi fram emot det här civiliserade sättet att vandra. Slippa bära matsäck och massa vatten som vi annars alltid gör.
Den mest ikoniska vandringsturen i området går kring de tre topparna Drei Zinnen/Tre Cime. De är med på UNESCOs världsarvslista. Det var väldigt varmt nere i dalen men lite svalare uppe på berget, turen nådde som högst 2451 möh. Den drygt 9 km långa stigen löpte kring de tre karga topparna och bjöd på vidunderlig utsikt över Dolomiternas dramatiska landskap i alla riktningar. Har aldrig varit så svårt att välja ut ett rimligt antal foton.
Vår vistelse råkade sammanfalla med det årliga firandet av det Heliga Hjärtat. 1796 hotades Sydtyrolen att invaderas av Napoleon. Man svor en ed till det Heliga Hjärtat och med Guds hjälp kunde man besegra Napoleons styrkor. Sedan dess har man till minne av denna händelse tänt eldar på bergssidorna. Det tändes till och med eldar på de allra högsta topparna. Mycket ambitiöst.
För övrigt är det ju en väldigt vacker region med typiska tyrolska hus med långa balkonger som dignar av färggranna blomlådor.
Vår bilsemester börjar närma sig sitt slut. Från Dolomiterna har vi nu vänt norrut. Innsbruck nästa!
Familjen Svedmyr-Rasmark 
Lämna en kommentar