Familjen Svedmyr-Rasmark

Det är inlägget blir nog mer som ett naturprogram än en reseskildring. Vi har kört några timmar söder om Sydney i hopp om att få se lite djur. Och djur har vi fått se! Allra mest på den lite slitna campingen i Durras Lake North där vi bodde. Där släntrade kängurur omkring och betade mellan stugorna. Det verkar bara finnas två grejer som kängurur gör; de äter och chillar. I stughyran ingick varken kaffemaskin eller sänglinne, däremot en kängurubajskratta.

Det fanns också en himla massa fåglar. Rainbow Lorikeet, Australian King Parrot, Sulphur Crested Cockatoo och andra som vi inte vet vad de heter. De gillade alla fågelfrön och de älskade äpplen!

Flöjtkråkan förtjänar sitt namn. Lyssna på deras sång i den här videon.

På North Durras Beach låg ett pärlband av olika små varelser uppspolade i sanden. De var blålila och hade olika typer av luftballonger för att flyta runt uppe i havsytan. Där fanns Blue Bottles, även kallade Man o´ War, Portugisisk örlogsman eller Blåsmanet (lat. Physalia Physalis). De är inte maneter utan en flytande koloni av små organismer, alla med samma genetiska ursprung men som utvecklas till att ha olika specificerade funktioner. De flyter runt på havsytan men sin genomskinliga blåsa och har tentakler med nässelceller. Med dessa dödar de fisk men de är tillräckligt giftiga för att i sällsynta fall döda en människa. Inga bekräftade dödsfall har dock rapporterats på södra hemisfären, däremot på norra.

På stranden låg också små silver- och blåskimrande varelser som såg ut att komma från planeten Pandora i Avatar. Kärt barn har många namn och de kallas bl.a. Blue Sea Dragon, Blue Angel och på svenska Violsnäcka (lat. Glaucus Atlanticus). De är små nakensnäckor som också flyter runt i havet med hjälp av en luftficka i buken. De äter bland annat Blue Bottles vilket gör havssnäckorna själva giftiga.

Vi såg också Violet Sea Snails som beskrevs av Linné men som verkar sakna svenskt namn (lat. Janthina Janthina). Det är en liten havssnäcka som fångar luftbubblor i ett segt slem så att de kan flyta runt med havsströmmarna. Som unga är de hannar innan de levlar upp och blir honor.

På Pebbly Beach fanns två åttaarmade bläckfiskar varav åtminstone den ena var en blåringad bläckfisk. Den är såklart giftig! Här är en liten film på den andra som inte kände sig helt bekväm med vår närvaro utan gömde sig.

Vi trodde aldrig att vi skulle få se så många djur på bara ett par dagar. Vi har fortfarande lite tid kvar och hoppas bara att vi ska få se en vild koala också. Chansen är nog liten men vi lovar bildbevis om vi hittar en!