Familjen Svedmyr-Rasmark

Vi är väl att betrakta som invandrare här även om vi kanske känner oss mer som turister. Vi gör vad vi kan för att anpassa oss till samhällsstrukturen, de kulturella förväntningarna och vi försöker läsa de där subtila koderna. Än så länge har vi inte råkat ut för några massiva kulturkrockar. Ganska snabbt lärde vi oss att afternoon tea inte behöver betyda fika. Det kan betyda sushi med kaffe, laxmuffins med vin eller chips med juice. Vad som tog längre tid att greppa var gräsplättens signalvärde. Nästan överallt i de mycket vidsträckta villaområdena kring Auckland separeras bilvägen från trottoarens gångväg av en liten gräsremsa. Uppfarterna till villorna skär sedan av dessa gröna buffertzoner i små rektangulära gräsplättar. Initialt ägnade vi inte dessa en tanke men förstod efter ett par månader att de var villaägarnas ansvar. Stadsförvaltningen beslutade för många år sedan att dessa skulle skötas av de på gatan boende för att staden skulle spara pengar. Alltså har vi ansvar för att ansa våra små plättar.

Bredvid oss ligger ett palatsliknande hus som nästan varje vecka har ett flertal trädgårdsmästare som ser efter trädgården och också de små gräsplättarna mellan muren och gatan. Kanterna är perfekt skurna, gräset är kort, grönt och tjockt.

På väg till skolan passerar vi ett hus där en man var och varannan morgon går med en elektrisk lövblås och föser ihop blad som sedan gårdagen fallit ner över hans plätt.

Andra hushåll verkar ignorera sitt kommunala trottoaransvar och låter gräset växa och skräp samlas. Nästan alla här har en hög mur, ett staket eller en ogenomtränglig häck kring tomten. Det gör att man får rätt liten insyn i trädgårdarna och husen. De här små gräsplättarna blir liksom husägarnas fasad ut mot omvärlden. Man kan inte låta bli att dra slutsatser om vad det är för slags personer som bor bakom murarna när man ser deras gräsplättar.

Vi gör vad vi kan för att tukta vår och försöker signalera att här bor minsann rekorderliga svenskar. Men fy vilket sjå, gräset växer ju som tusan och det regnar ständigt ner långa blad från våra cabbage trees och kamelior på trottoaren.